Isens bärkraft mäts enligt kärnisen
Isen gör det lättare att röra och ta sig fram och förkortar färdrutterna i många delar av landet. När vattendragen fryser till utökas möjligheterna att vintermotionera med tiotusentals kvadratkilometer. För att vistas tryggt på isen, är det bra att känna till principerna för isens bärkraft. Öppet hav och rinnande vatten fryser sist
Vattnet fryser när ytvattentemperaturen sjunker under noll. Först fryser strandvattnet och vikbottnarna och till sist det öppna havet och rinnande vatten. Till en början bildas isen ojämnt. När infrysningen börjar kan istäcket vid lugnt väder öka med ca två millimeter per dygn och minusgrad. När luftens medeltemperatur är –10 grader, kan det alltså bildas ett två centimeter tjockt istäcke per dygn.
Finlands miljöcentral mäter isens tjocklek i vattendragen på ca 50 objekt, av vilka de flesta är i insjöarna. Mätningarna utförs tre gånger i månaden. Totalt innehåller det hydrologiska dataregistret uppgifter om isens tjocklek på ca 150 objekt. Kärnisen är klar och jämn
Isens bärkraft bör alltid mätas av kärnisen. Kärnisen är klar, genomskinlig och jämn; den ljusa och porösa svallisen är svagare än kärnisen. Svallisens bärkraft är ca hälften av kärnisens bärkraft.
Is som uppstått när det blåser är skörare än is som bildats i lugnt väder. Havsisen är skörare än sötvattenisen, eftersom salt och andra orenheter ligger mellan iskristallerna i havsisen och gör den porösare.
| |
|
 |
|
Ljus och porös is kallas svallis
|
Snötäcket gör att isbildningen blir långsammare, eftersom snön fungerar som isolering mellan luften och isen. Rikligt med snö kan trycka ner isen under vattenytan. Då blir vattnet som tränger upp genom sprickorna och snön till snömodd som fryser till svallis. På våren kan även tjock is brista om kristallstrukturen har blivit skör av solljus och värme.
Bedömningen av isens tjocklek i en insjö påverkas utöver av sjöns läge även av dess storlek och djup, mätplats och snösituation. Tryggt att köra bil endast på märkta isvägar
För att bära en människa bör isen vara minst fem centimeter tjock kärnis. Med snöskoter måste isen vara minst 15 centimeter tjock på hela körsträckan. En kärnis som är 15 – 20 centimeter bär en personbil som väger ettusen kilo.
Att köra med bil på isen är tryggt endast på märkta isvägar och även då i långsam fart, eftersom vågrörelsen som uppstår under isen försämrar isens bärkraft. När bilar kör efter varandra är det större risk att den som kör efter går genom isen på grund av vattnets och isens vågrörelser.
Eftersom isens tjocklek kan variera mycket på en kort sträcka t.ex. på grund av vattenströmmar och bottenkvalitet, bör man försäkra sig om att isen är tillräckligt tjock på hela det område där man har för avsikt att vistas. Sprickor försämrar isens bärkraft
På isen bör man aktivt iaktta miljön. Farliga områden är åar och älvar, smala sund i insjöar, grund, grynnor, yttersta spetsen på uddar, å- och bäckdeltan, källor, områden längs branta strandvallar och avloppsmynningar. Isen är också svag vid broar, bryggor och fartyg som ligger i isen. Om det finns en gupp i isvägen blir isen lätt svag på det stället.
Sprickor försämrar isens bärkraft, trots att de inte går genom hela isen. I kanten av sprickan är isens bärkraft endast 40 procent av bärkraften hos hel is. Där sprickor korsar varandra är bärkraften endast 25 procent av bärkraften hos hel is. Ta med isdubbarna
Isdubbar runt halsen är minimiutrustning för dem som går ut på isen. Att dra upp sig ur en vak på den hala isen är synnerligen svårt utan isdubbar eller något annat vasst föremål. Till säkerhetsutrustningen hör också en stadig käpp med metallspets, med vilken man kan pröva isens kvalitet och hjälpa sig själv eller andra i nöd. Mer information
Ledande hydrolog Esko Kuusisto, Finlands miljöcentral, tfn 040 831 9165, fornamn.efternamn@ymparisto.fi
Hydrolog Johanna Korhonen, Finlands miljöcentral, tfn 0400 148 541, fornamn.efternamn@ymparisto.fi
|