Restaurering av källor
Vad är en källa?
En källa är en plats där grundvattnet strömmar upp till markytan och bildar en göl, källbäck eller sippervattenytor. Även en liten källsprång innefattar också en sideffektszon.
Denna helhet som övergår från vatten till markmiljön kan kallas för en källa.
Källornas storlek beror på jordmån och höjdförhållanden. En källa kan vara under en kvadratmeter stor göl - eller källsprång eller t.o.m. flera hektar stor källkomplex som vanligen innefattar källor av alla de ovan nämnda källtyperna. De bästa områdena för källbildningen är vidstäckta åsar och randbildningar.
De arter, särskilt de ryggradslösa, som förekommer vid källor är i Finland mycket bristfälligt kända. Till slutet av 1900-talet hade endast en handfull undersökningar gjorts om någon art eller artgrupp. De flesta källorna har förändrats
Ursprungligen kan det ha funnits hundratusentals källor av olika storlek och typ i Finland. Vid slutet av 1900-talet hade de flesta av de finländska källorna i alla fall förändrats eller t.o.m. förstörts.
Vanligen förändras eller förstörs källorna i samband med skogsavverkning och dikning. Detta kan ske direkt (diken dras genom källan, vattentaget byggt på källan) eller indirekt (pumpningen och/eller dikningen av grundvatten torkar ut källan). Därtill har i de bästa områdena för källbildningen, särskilt i södra Finland, koncentrerat så kraftigt mänsklig verksamhet (vägnät, grustag, småplansfält, skogsbruk) att det finns nästan inga källor med ett tillrinningsområde i naturtillstånd i de tätast bebyggda områdena av Finland.
I hotbedömningen av Finlands naturtyper som blev färdig år 2008 uppskattades att källorna har blivit satt på spel i hela Finland. I norra Finland uppskattades källorna att hålla men i södra Finland är de mycket hotade på grund av stora och långvariga markanvändningspress.
 Huhtaluoma källa i Lauhanvuori nationalpark © Jari Ilmonen
Varsam restaurering av källor
De förändrade källorna kunde i princip restaureras, t.ex. genom att återställa deras hydrologi så att den påminner om naturtillstånd eller genom att avlägsna störande konstruktioner. Restaureringen av källor har dock inte undersökts i någon större utsträckning, varken i Finland eller på annat håll. Uppsåt för restaurering av källorna finns ändå både i statens marker och i privatmarkerna.
Forststyrelsen har restaurerats några utdikade källor i de områden som den förvaltar. Objekt har varken föregåtts av forskning eller följts upp i sådan omfattning att man kunde göra några generella slutledningar på dem. I norra Karelen har källorna på de privata markerna restaurerats med samarbete mellan den regionala skogscentralen och miljöcentralen. Effekterna av restaurering följs upp.
Vid restaureringen av källor bör var varsam. Om det är länge sedan källan förändrades kan livssamhället i källan ha anpassat sig till de nya förhållandena och källan har återgått närmare det ursprungliga tillståndet, t.ex. genom att mosstäcket har återhämtat sig. I dessa fall kan alltför snabba och stora förändringar (som en plötslig höjning av vattenståndet) inverka negativt de arter som är anpassade till källornas mycket stabila förhållanden.
Vid restaurering av källor bör målen alltid preciseras mycket noggrant. Därtill bör en grundlig inventering av arterna vid källan göras innan några åtgärder vidtas.
SYKE:s forskningsprogram för naturens biologiska mångfald har en projekt " Pienvesien uhanalaiset ja puutteelliset tunnetut vesihyönteiset ja sammalet – levinneisyys, elinympäristövaatimukset ja metsätalouden vaikutukset". I projektet har undersökts myr i södra Savolax och vilka följder restaureringen medför för myren och för de förändrade och orörda källorna i dess närhet, samt för de ryggradslösa djur och mossor som lever där. En undersökning utfördes före restaureringen 2001 och den första uppföljningarna år 2003 och 2005.
Bottendjursbestånden i alla källorna vid restaureringsområdet förändrades kraftigt strax efter restaureringen. Detta påverkades av en kraftig belastning av fast substans. Den andra uppföljningen hänvisar till att bottendjursbestånden har börjat återställas till tillståndet innan restaureringen. Källmossbestånden har vaknats och utvecklats till mera representativt håll väldigt snabbt efter restaureringen. För att få pålitliga resultat krävs långsiktigare uppföljning.
Mera information:
Skyddsbiolog Jari Ilmonen, Forststyrelsen
fornamn.efternamn@gmail.com
Om du planerar restaurera en källa som ligger på privatmarken kontakta den lokala skogscentralen eller den regionala miljöcentralen.
|