Naturens mångfald

Med naturens mångfald, eller biodiversitet, avses variationsrikedomen i den levande naturen: den genetiska variationen inom arterna och mångfalden av både arter och deras livsmiljöer. Därtill kan man tala om mångfalden av landskap, geologisk mångfald och ekosystemens funktion som en del av naturens mångfald. Minskningen av naturens mångfald är ett av de största miljöproblemen i dag.

Begreppet naturens mångfald togs i allmänt bruk inom naturskyddet på 1990-talet, och i och med detta vidgades också vyerna inom forskning, uppföljning och miljöpolitik. Termen sammanfattade alla delar och nivåer av naturen som jämbördiga företeelser under ett och samma begrepp. Naturens mångfald är nuförtiden ett centralt begrepp även i vår lagstiftning.

Enligt FN:s konvention om biologisk mångfald (Rio de Janeiro, 1992) bör den biologiska mångfalden undersökas, följas upp och skyddas. Avtalet innebär också en förpliktelse att sprida information om biodiversiteten och dess tillstånd.

Nya metoder att skydda och sköta naturens mångfald samt förebygga skadliga förändringar i miljön utvecklas utgående från data man fått fram genom kartläggningar, undersökningar och uppföljningar. Forskningsresultaten främjar sålunda beslutsfattandet inom miljöpolitiken.