Ekologiskt hållbar användning av marken och berggrunden

I dagens läge är drygt 3 000 av grus- och sandtagen i produktion. Foto: Jari Rintala.

De icke förnybara naturtillgångar som utnyttjas mest i Finland är grus, sand och stenkross. Användningen av dessa substanser uppgår till ungefär 20 ton per finländare och år. Förbrukningen är störst vid vägbyggen och vägunderhåll samt i husbyggen.

Grus- och sandbildningar, såsom åsar och randformationer, är värdefulla delar av den finländska naturen och där finns också vårt lands viktigaste grundvattenförråd. Dessa bildningarna utgör cirka fem procent av Finlands areal.

Tryggande av naturens mångfald

Grus- och sandbildningar i naturtillstånd blir allt mer sällsynta. I synnerhet i närheten av stora städer har marktäkt och samhällsbyggande förstört åsarnas natur. Med början från 1950-talet har 20 000 - 30 000  grus- och sandtäkter och drygt 1000 bergstäkter öppnats i vårt land. År 2010 var drygt 2 700 grus- och sandtag och 700 bergstäkter i aktiv produktion. Ur dem togs över 80 miljoner ton stenmaterial.

I avsikt att skydda naturens mångfald uppgjordes 1984 ett riksomfattande skyddsprogram för åsar. Programmet omfattar 159 åsområden. För att trygga de geologiska formationernas natur-, grundvatten- och landskapsvärden har även värdefulla bergsområden, moränformationer och vind- och strandavlagringar inventerats. De är skyddade främst genom marktäktslagens tillståndsförfarande och regionalplaneringen. Miljöolägenheterna av de existerande täktområdena kan minskas genom en god efterbehandling och iståndsättning.

Minskning av användningen av naturligt stenmaterial

Det centrala målet för ekologiskt hållbar användning av marksubstanser är att minska användningen av naturliga stenmaterial och att samtidigt främja deras återvinning.

Under de senaste åren har naturgrus i allt högre grad ersatts med stenkross, vilket har minskat trycket på att utnyttja åsbildningar. Den ökade användningen av stenkross gör det viktigt att på förhand kartlägga och trygga också berggrundens natur- och landskapsmässiga värden.  Bergsnaturens värden har utretts i miljöförvaltningens inventeringar av bergsområden.

Återvinning och användning av ersättande material sparar naturresurser. Vid byggande kan man till exempel använda avfallsmaterial såsom sidoberg från brytning av byggsten samt aska och slagg från energiproduktionsanläggningar.

Regional planering av täktverksamheten

Syftet med marktäktslagen är att marksubstanser tas på ett sätt som stöder hållbar utveckling av miljön. Det förutsätter information om grundvattnets och stenmaterialets mängd, kvalitet, förbrukning och om miljöförhållandena.

Samordning av grundvattenskydd och stenmaterialförsörjning har utretts i POSKI-projektet. Dessutom bygger Geologiska forskningscentralen (GTK) och miljöförvaltningen upp ett bokföringssystem för stenmaterial, som finns tillgängligt på adressen www.geo.fi/se -> Kitt - bokföring av stenmaterial. Systemets datainnehåll håller ännu på att kompletteras. Målet är att systemet ger information om bland annat hur mycket stenmaterial och av vilken kvalitet det finns kvar, var de ligger och om det föreligger begränsningar i markanvändningen som gäller utnyttjandet av stenmaterialen.

Till stöd för ett tillståndsförfarande enligt marktäktslagen behövs planering av hur marksubstans- och grundvattenresurserna utnyttjas både på landskaps- och kommunnnivå samt beaktande av de nödvändiga områdesreserveringarna i planläggningen. Dylik förutseende planering förutsätts också i de riksomfattande målen för områdesanvändning (VAT) som statsrådet har godkänt.

Tillstånd, övervakning och uppföljning av marktäkten

Marktäkt för annat än eget bruk till husbehov kräver tillstånd enligt marktäktslagen. Tillstånd söks hos ifrågavarande kommun. Kommunen besluter också om givande av tillstånd och övervakar tagandet av marksubstans inom kommunens gränser.

Närings-, trafik- och miljöcentralerna styr och övervakar tagandet av marksubstans inom sitt område. Miljöministeriet handhar den allmänna styrningen, tillsynen och utvecklingen av marktäkten.

Närings-, trafik- och miljöcentralerna samt Finlands miljöcentral följer upp tillstånden och tagandet av marksubstans i enlighet med marktäktslagen samt övervakar täktområdenas skick. Marktäktslagens 23 a § förpliktar innehavaren av marktäktstillståndet att meddela tillståndsmyndigheten mängden och arten av substans som årligen tagits.

E-blanketter för ansökning av tillstånd för marktäkt och för uppföljning av mängder som tagits finns på nätet på adressen suomi.fi/svenska.

Anvisningar för hållbar användning av marksubstanser

En arbetsgrupp tillsatt av miljöministeriet utarbetade år 2009 handboken "Hållbar marktäkt". I den ges anvisningar och rekommendationer för regleringoch organisering av marktäkt. En länk till handboken finns i den högra kolumnen.

Mera information

Miljöråd Markus Alapassi, miljöministeriet, tel. 0400 143 920, fornamn.efternamn@ymparisto.fi

Äldre forskare Jari Rintala, Finlands miljöcentral, tel. 0400 148 558, fornamn.efternamn@ymparisto.fi