Gå in i texten   RSS |  Sidkarta |  Suomeksi |  In English  
 

       Avancerad sökning
 
 
Miljöministeriet | Finlands miljöcentral | Regional miljöinformation | www.ara.fi
Aktuellt
Jag och miljön
Företag och sammanslutningar
Miljöns tillstånd
Klimatförändring
Ozonuttunning
Försurning
Kemisk förorening av miljön
Avfall
Buller och skakning
Valosaaste
Luften
Östersjön
Ytvattnen
Grundvatten
Berggrunden och jordmånen
Naturens mångfald
Den byggda miljön
Miljöindikatorer
Miljöns tillstånd 2008
Miljövård
Naturvård
Boende
Markanvändning och byggande
Utnyttjande av vattenresurser
Forskning
Internationella frågor
Lagstiftning
Tillståndsfrågor
Tjänster och produkter
Elektronisk ärendehantering
www.miljo.fi > Miljöns tillstånd > Eutrofiering
  
Vi förnyar vår webbtjänst under våren 2013.
Läs mer om förnyelsen

Eutrofiering

Eutrofiering, eller övergödning, betyder att växternas primärproduktion ökar som en följd av att tillgången på näringsämnen har ökat. Näringsämnen når naturen bl.a. med avloppsvatten, gödsel från åkrar och nedfall från luften.

Eutrofiering såväl på torra landet som i vattnen

I landekosystem kommer eutrofieringen till uttryck bl.a. i att skogarnas tillväxt ökar. I synnerhet kvävenedfallet och den ökade koldioxidhalten i atmosfären sätter fart på skogarnas tillväxt.

I hav, sjöar och vattendrag yttrar sig eutrofieringen i att vattnet blir grumligare, vilket beror på att planktonalgernas tillväxt ökat. Därtill breder vattenvegetationen ut sig, och trådalgerna i strandvattnen förökar sig till övermått. Övergödning av vattenekosystem kan också leda till uppkomsten av algblomningar, dvs. massförekomster av planktonalger, samt syrebrist under vintern och förändringar i fiskfaunan.

Eutrof natur inget problem i och för sig

Det förekommer på naturlig väg både eutrofa (näringsrika) och karga växtplatser, och en förändring från ett kargare till ett mera eutroft tillstånd kan ske helt utan att människan är inblandad.

Eutrofiering kan också resultera i ökad biologisk mångfald, åtminstone lokalt. Många artrika fågelsjöar har uppkommit just genom eutrofiering. Om eutrofieringen emellertid är storskalig, krymper den biologiska mångfalden med största sannolikt, för de karga platserna och arterna i dem minskar i antal.

Eutrofiering – ett problem för människan

Det är framför allt eutrofieringen av vattnen som upplevs som ett problem. Då ett vattenekosystem blir eutrofare ökar förekomsten av flera oönskade livsformer, t.ex. strandvegetationen, små karpfiskar eller giftiga blågrönalger.

När det gäller torra landet önskar sig mången att produktionen ska öka: ju bättre grödorna och träden växer, desto bättre. På landbacken undgår man också många olägeneheter som är förknippade med eutrofieringen, t.ex. syrebrist.

Svårt att bekämpa eutrofiering

Det är svårt att få bukt på en eutrofieringsprocess när den väl har kommit i gång. Näringsämnen ackumuleras under årens lopp i bottensedimentet eller jordmånen. Även om belastningen upphör kan eutrofieringen fortskrida, eftersom de småningom upplagrade näringsämnena kan lösa sig i vattnet igen och stå till växternas förfogande.

Man kan i viss mån påskynda återställningen av en eutrofierad sjö genom att avlägsna näringsämnen ur den med hjälp av slåtter och fiske. Man kan också muddra eller täcka bottensedimentet. På vintern kan man installera en syrsättingsapparat i sjön för att förbättra syreförhållandena i bottnen. Så här hejdar man att näringsämnen frigörs i vattnet.

30.3.2010 (Uppdaterad)
Finlands miljöcentral
Kontakta den sidansvarige
Versioner
Engelsk version
Finsk version
Skriv ut
 
 
Tillstånd
Konsekvenser
 
 
På vår webbplats
Miljövård

 

© Copyright Statens miljöförvaltning  | Om vår webbtjänst  | Ge respons | Kontaktinformation