Reglering av vattendrag

Utgångspunkten för regleringen av de flesta av våra vattendrag är översvämningskydd. Vatten lagras på våren under snösmältningen för att sedan avtappas under torrperioden. Samma rytm gäller också vattenkraftverken, industrins vattenförsörjning och rekreationsanvändningen sommartid. Däremot är det låga vattenståndet på senvåren skadligt för fiskbeståndet.

Tillstånd

Vattendragen regleras utgående från ett vattenrättsligt tillstånd. Regleringen av Röukasträsket i Oravais och Kotilampi i Storkyro har fått tillstånd av Sveriges konung på 1700-talet. I dag är regionens tillståndsmyndighet Västra Finlands miljötillståndsverk i Helsingfors. Tillståndsvillkoren i de nya regleringstillstånden ses över med jämna mellanrum. Närings-, trafik- och miljöcentralen övervakar att tillståndsvillkoren efterföljs och tar hand om den statliga regleringen antingen själv eller via olika samarbetsparter.

Regleringens omfattning

På närings-, trafik- och miljöcentralens område finns 39 reglerade sjöar. Staten är innehavare av regleringstillståndet för 13 konstgjorda sjöar och 17 naturliga sjöar. Den praktiska regleringen av de flesta sjöarna sköts av nyttotagarna enligt avtal. Kommunerna, kraftbolagen eller andra privata reglerar två konstgjorda sjöar och sju naturliga sjöar. Alla våra största sjöar, förutom Lestijärvi, är reglerade.

Den största sjön på området är Lappajärvi, vars regleringsintervall är 1,8 m och regleringsvolym 160 miljoner m³. I praktiken varierar vattenståndet under ett år med ungefär en meter. Avtappningen bestäms enligt årstid och vattenstånd.

	Den konstgjorda sjön Pitkämö. Foto: Unto Tapio

De till arealen och regleringsvolymen största konstgjorda sjöarna är Kalajärvi, Hirvijärvi, Patana och Venetjoki. Pitkämö har den största regleringsintervallen på 10 m, vilken dock sällan tillämpas.