Uppföljning vid restaureringsprojekt

Det är nödvändigt med uppföljning av ett vattensystem för att man ska få grundläggande information för planeringen av en restaurering, men uppföljning efter en slutförd restaurering är också viktig med tanke på den fortsatta vården av vattensystemen. Statens miljöförvaltning har långa uppföljningsserier på rentav flera årtionden från vissa uppföljningsobjekt, och serierna ger en tillförlitlig bild av eutrofieringsförloppet i dessa vattensystem. Från denna uppföljning, som staten ansvarar för, får också olika forskningsinstitut värdefull information om vattensystemen.

Men det finns också många vattenområden vars vattenkvalitet eller arter man inte har några som helst uppgifter om. Då kan de som planerar en restaurering undersöka och följa med vattensystemet regelbundet med lokala metoder, exempelvis genom att mäta siktdjupet eller vattenståndet. När man försöker bedöma ett vattensystems tillstånd och restaureringsbehovet är det är till stor hjälp om man känner till de förändringar som eventuellt skett i vattenväxtligheten och fiskbeståndet.

Systematiska och långsiktiga observationer av vattensystemet i fråga bildar en god utgångspunkt för restaureringen. Beroende på problemet kan man följa med vattenståndet, växtligheten, vattenkvaliteten, fiskbeståndet, fågelfaunan eller mikroorganismerna. Det är bra om folk som bor på olika stränder av vattensystemet deltar i uppföljningen.

Observationer av ett vattensystems tillstånd är viktiga när man:

• bedömer vattensystemets status och förändringar som sker i den
• bestämmer sig för vilka åtgärder som är nödvändiga
• bedömer åtgärdernas omfattning, samt
• bedömer verkningarna av de vidtagna åtgärderna

Vilka variabler följs upp?

Vattnens status avspeglas av många olika variabler. Dessa kan indelas i biologiska, fysikalisk-kemiska och morfologiska. De biologiska variablerna är först och främst klassificeringsfaktorer. Man känner rätt väl till fisk-, vattenväxt- och bottendjursarternas krav på livsmiljön, varför man utgående från dem kan dra slutsatser om vattensystemets fysikalisk-kemiska och morfologiska egenskaper. 

För att man ska kunna upptäcka förändringar i de biologiska variablerna krävs alltid en uppföljningsperiod på flera år, men värdena för de fysikalisk-kemiska variablerna förändras i snabbare takt. Vattensystemens morfologiska egenskaper, såsom strandens och bottnens struktur, utstakar gränserna för den biologiska mångfalden och inverkar också kraftigt på de fysikalisk-kemiska variablerna.