Så skyddas ozonskiktet
Internationella avtal för skydd av ozonskiktet
Det finns två internationella överenskommelser genom vilka man försöker skydda ozonskiktet. Wienkonventionen ger en ram för det ve tenskapliga och tekniska samarbete som går ut på att följa ozonskiktets tillstånd. Montrealprotokollet begränsar produktionen och konsumtionen av ämnen som försvagar ozonskiktet och sätter dessutom gränser för handeln med dessa ämnen.
Montrealprotokollet undertecknades den 16 september 1987. Tack vare protokollet har man lyckats minska utsläppen av ozonnedbrytande gaser med 98 procent fram till 2010 och därför har också halterna av klor och brom i stratosfären så småningom börjat sjunka.
Att halterna har sjunkit har setts som ett tecken på att ozonskiktet ovanför Antarktis håller på att återställas. Däremot har ozonförtunningen under våren i de nordliga områdena så småningom blivit allt djupare. Orsaken är inte ökade halter av ozonnedbrytande ämnen utan sannolikt en nedkylning av stratosfären till följd av växthuseffekten, vilket ger mer gynnsamma förhållanden för nedbrytning av ozon.
Inom Europeiska gemenskapen har kraven i Montrealprotokollet skrivits in i en förordning (1005/2009). Den reglering av ämnen som försvagar ozonskiktet är delvis till och med strängare i EG-förordningen än i protokollet. Genom nationell lagstiftning har man satt upp krav på minimikompetens hos personer som hanterar ämnen som försvagar ozonskiktet samt gett noggrannare bestämmelser bland annat om avfallshanteringen.
Vilka ämnen är då farliga och vilka ersätter dem?
Nästan överallt där man handskas med ämnen som försvagar ozonskiktet finns det andra ämnen eller metoder som går att använda i stället.
I Finland får ämnen som bryter ned ozonskiktet numera användas enbart i vissa laboratorieanalyser, i astmainhalatorer och vid underhåll av HCFC-kylanläggningar. Från och med ingången av 2010 har underhåll av HCFC-köldmedier (t.ex. R-22) endast fått utföras med återanvända eller regenererade köldmedier. Nya jungfruliga ämnen får inte importeras eller användas i underhållsarbete.
HCFC-ämnen finns i befintliga anläggningar, men efter utgången av år 2014 får inte ens regenererade eller återanvända HCFC-ämnen användas i underhållet av dem.
För Finlands del kvarstår problemet med ozonnedbrytande ämnen (s.k. ODS-banks) som finns lagrade i konstruktioner (isoleringsskum), i avfall och i anläggningar.
Ozonskiktets framtid
Tack vare det fruktbara internationella samarbetet har industriländerna redan i huvudsak slutat använda ämnen som försvagar ozonskiktet. På grund av deras långa livslängd har man dock förutspått att ozonskiktet kommer att vara återställt först kring år 2050 – och detta bara under förutsättning att åtagandena i Montrealprotokollet följs.
Globalt sett utgörs de största hoten mot ozonskiktet av:
1. Den tilltagande växthuseffekten och dess påverkan på ozonskiktet (MP 2010)
2. Utsläpp i atmosfären av lagrade ämnen (ODS-banks), (MLF 2010)
3. Ökningen av dikväveoxidutsläpp (Ravishankara, Science 2009)
Övervakningsmyndigheter
I Finland kontrolleras begränsningarna av de ämnen som försvagar ozonskiktet av samma myndigheter som övervakar efterlevnaden av miljöskyddslagen, avfallslagen och kemikalielagen. Finlands miljöcentral (SYKE) är berörig myndighet enligt Europa parlaments och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 om ämnen som bryter ner ozonskiktet.
|