Problem med brunnsvattnet
Vattnet kan ta slut någon gång också i en välbyggd brunn. Ofta beror det på att man använder mera vatten än det bildas grundvatten. Bristen på vatten kan också bero på att grundvattnets nivå sjunker tidigt på våren samt på sensommaren. På sommaren regnar det ofta mindre än under andra årstider och avdunstningen är också större då. På vintern sugs vattnet inte upp i jordmånen för marken är frusen och nederbörden kommer ofta i form av snö.
Brunnsvattnet kan också minska p.g.a. att filtreringslagren har täppts till. Om vattenbristen är ett fortgående problem måse man ta reda på vad den beror på. Ibland hjälper det att fördjupa brunnen. Om vattentillgången är dålig, kan man lagra vattnet. Om inget av de föregående hjälper, måste man bygga en ny brunn eller ansluta sig till det gemensamma vattenledningsnätet.
Ytvattnet smutsar ner brunnsvattnet
Ofta beror föroreningen av brunnsvattnet på att brunnen år i dåligt skick. Ytvatten kommer lätt direkt in i brunnen och med det följer mikrober, organiskt material, finfördelade jordpartiklar och kväveföreningar så som nitrater och nitriter.
I brunnens omgivning kan det förekomma verksamhet som smutsar ned grundvattnet, tex saltning av vägar eller gödsling av åkrar och trädgårdar, eller så kan det finnas permanenta riskfaktorer så som bristfälliga avloppssystem, oljebehållare eller fähus.
Kvalitén på vattnet varierar
På grund av egenskaper i jordmånen och berggrunden varierar kvalitén på grundvattnet på olika håll i Finland och dessutom förekommer lokala variationer. Grundvatten som tas ur brunnar är vanligen klart och verkar användbart som sådant. I brunnsvattnet förekommer det i alla fall naturliga kvalitetsbrister som beror på jordmånen och berggrunden eller så kan grundvattnet vara förorenat.
Vanliga naturliga kvalitetsbrister är vattnets surhet, järn, mangan, arsenik, fluorid och radon. Brunnsvattnets höga klorid- d.v.s. salthalt kan bero på saltandet av en närbelägen väg men i kustområdena förekommer även naturligt förhöjda kloridhalter. Arsenik och radon förekommer framför allt i bergsborrbrunnar och de märks inte på vattnets smak eller lukt. För höga järn- och manganhalter ger bismak och fläckar tvätten. Vatten med lågt pH-värde, d.v.s. surt vatten, är inte ohälsosamt men det frigör koppar och järn ur vattenledningsrör av metall. Följden är gröna och bruna ränder på sanitetsporslin. Det är inte bara vattnets surhet utan även låg hårdhet och hög kloridhalt som korroderar vattenledningsrören.
Arsenik, fluorid, järn, mangan, nitrater och radon kan avlägsnas till rimlig kostnad. Avlägsnandet av flera olägenheter kräver mera invecklad behandling med ökade behandlingskostnader som följd. För hög surhet kan avlägsnas antingen genom att sänka ned ett ämbar med kalksten i brunnen, genom att lägga ett lager kalksten i brunnens botten eller genom att skaffa ett avsurningsfilter. Vattenbehandlingsapparatur som grundar sig på aktiverad aluminiumoxid eller omvänd osmosfiltrering kan användas för att avlägsna fluorid och arsenik. Nitrater kan avlägsnas med omvänd osmosfiltrering.
|