Byggandet av brunnen
Det behövs inget tillstånd för att bygga en brunn på egen mark. Enligt vattenlagen kan brunnen också byggas på grannens område, om grannens vattenförsörjning inte störs av det och grannen ger sitt tillstånd. Lämplig brunnstyp väljs på basen av jordmånen och byggplatsens andra egenskaper. Kvalitén på grundvattnet i området, den mängd vatten som behövs och kostnaderna för byggandet och underhållet av brunnen inverkar på valet. Det lönar sig att bygga brunnen under en torrperiod då grundvattennivån är låg. Om brunnsdjupet bestämms då grundvattennivån är normal eller högt, kan brunnen sina under torra somrar. Det är också lättare att gräva då det är torrt.
Då man utnyttjar det grundvatten som finns i jordmånen är den vanligaste brunnstypen en grävd brunn med cementringar. Vid vattentagen på sand- och grusområden används silbrunnar i allt större utsträckning. En bergsborrbrunn i berget är ofta, tex i skärgården, den enda möjligheten att få grundvatten. En borrbrunn kan också vara borrad i moränmark. Om det kommer rikligt med vatten behöver man inte borra ända ned i berget.
I en bra brunn rinner det inte in något ytvatten. Detta kan förebyggas genom att bygga brunnens överdel tillräckligt högt över markytan och genom att forma brunnens omgivning så att regnvattnet rinner bort från brunnen. Brunnslocket bör vara tätt för att förhindra att ytvatten, rosk och små djur tar sig in i brunnen och locket skall ha ett vädringsrör. Också skarvarna mellan ringarna och runt genomföringarna skall tätas ordentligt. Genom att bygga brunnen ordentligt förhindrar man också att det uppstår tjälskador.
Det vanligaste konstruktionsfelet är att inte täta brunnen tillräckligt noga och då kommer regn- och avrinningsvatten åt att smutsa ner brunnsvattnet. Andra vanliga fel är otillräcklig isolering mot tjälen samt att det fattas filtreringsgrus på brunnens botten.
|