Restaurering av åar och älvar

Huvudmålet att främja vandringsfiskbestånden

Största delen av älvarna och åarna i Finland är utbyggda. Sträckor av olika längd i våra vattendrag har rätats ut, rensats och bearbetats för flottning och vattenkraftverk. Man har exempelvis byggt olika konstruktioner för flottning. Det viktigaste målet för restaurering av byggda vattendrag före år 2015 är att främja vandringsfiskarnas naturliga förökning i 30 vattendrag. Huvudmålet för restaureringen av vattendrag i Finland är sålunda att främja vandringsfiskbestånden genom att förbättra fiskarna livsmiljöer.

Havsöring och vandringssik klassas som akut hotade och de ursprungliga laxbestånden i Finland som sårbara. Fiskefrämjande restaureringar omfattar i allmänhet kombinationer av olika slags restaureringsmetoder för vattendrag. I restaurerade åar och älvar utplanteras ofta fisk för att återställa fiskarnas naturliga livscykel.

Habitat i vattendrag kan restaureras på många olika sätt. Man kan till exempel tillföra fåran strukturell mångfald, skydda fårans kanter mot erosion och förbättra fiskarna möjligheter att ta sig fram genom att avlägsna vandringshinder. När det gäller fullständiga vandringshinder, såsom nuvarande kraftverksdammar, kommer olika slags fiskvägar i fråga.

I Finland har man hittills utfört ca fyrahundra restaureringar av åar och älvar. Många av dem genomfördes efter att flottningen i dem hade upphört. Åtminstone ett av målen för nästan alla dessa restaureringar var att förbättra fiskarnas levnadsförhållanden.

Strukturell mångfald ökar åarnas artrikedom

Varje vattendrag har sin egen historia. Fårorna, som ursprungligen var i naturtillstånd, har genom tiderna anpassat sig till de rådande förhållandena. En ås struktur, dvs. åns och dess omgivnings egenskaper och former som kan ha uppkommit på naturlig väg eller på grund av människan, tillsammans med åns vattenföring och vattenkvalitet inverkar på hur ån fungerar och hurdana organismer som trivs i den. Alla dessa faktorer är viktiga: undersökningar visar att om exempelvis endast vattenkvaliteten förbättras är detta inte tillräckligt för att faunan och floran också ska må bättre. Av denna orsak är det viktigt att man tar i betraktande hela nätverket av växelverkande faktorer och organismer i både ån och dess omgivning.

Vid vattendragsplanering borde man ta hänsyn till dragen av naturtillstånd i ån eller bäcken. Kännetecken för naturtillståndet är att fårans bredd och djup varierar och att det finns både sel och strömmande ställen. Tack vare trämaterial och stenar på bottnen finns det områden av olika djup och varierande strömningsförhållanden. Andra kännetecken för ett vattendrag i naturtillstånd är att organismerna kan röra sig fritt, det förekommer översvämningar och växtligheten i strandzonen är mångsidig. En fåra i naturtillstånd är krokig och byter plats (meandrerar), och i de tidigare slingorna uppstår nya livsmiljöer. Målet är sålunda en mångsidig miljö, där så många arter som möjligt hittar en lämplig miljö åt sig.

Måltillståndet för ett vattendrag med omgivning kan utredas exempelvis genom att man granskar närliggande fåror som är i naturtillstånd eller använder sig av gamla uppgifter, såsom gamla kartor. En kartläggning av dragen av naturtillstånd är till hjälp när man planerar själva restaureringsarbetet. Fastän den nuvarande markanvändningen på stränderna och markägoförhållandena ofta begränsar möjligheterna till omfattande restaureringsarbeten utgör de inget hinder för mindre åtgärder, såsom planering av en profil som efterliknar fåran i naturtillstånd eller en mångsidig strandväxtlighet.

Naturenligt vattenbyggande sammanjämkar restaureringsbehov och användningstryck

Genom naturenligt vattenbyggande kan man sammanjämka restaureringsbehoven med användningstrycket. Då iståndsätts fåran på ett sådant sätt att man beaktar även olika användningsbehov för fåran och avrinningsområdet, exempelvis utnyttjande för vattenkraft eller markavvattning. Eftersom många traditionella vattenbyggnadsprojekt nuförtiden går att genomföra så att man bättre tar hänsyn till ekosystemets naturtillstånd och landskapet, borde naturenligt vattenbyggande utgöra en del av planerings- och byggnadsprocessen vid av alla vattenbyggnadsprojekt.

Viktiga principer för naturenligt vattenbyggande är att man upprätthåller och rättar till de naturliga vattenföringsförhållandena, bevarar och återställer fårans och strändernas naturliga strukturer, minskar belastningen från avrinningsområdet och tryggar och återställer organismsamhällenas biologiska mångfald.

Det lönar sig att utföra en restaurering under den torraste tiden av året, då vattenståndet är betydligt lägre än i genomsnitt. Vid planeringen av en restaurering ska man alltid beakta också fiskbeståndet. Man bör absolut undvika den tid då laxfiskarna och kräftorna leker och då deras rom kläcks. Det lönar sig inte heller att genomföra restaureringen under kräftans och nejonögats fångsttid. Om det finns en fiskodlingsanstalt i närheten av det område som ska restaureras, rekommenderar vi att restaureringen görs på vintern.