Bedömning av konsekvenser i planläggningen

I avgöranden som gäller en plan uppskattar man på förhand vilka betydande konsekvenser som genomförandet av planen och planalternativen kan medföra.

Konsekvensbedömningen är en väsentlig del av planeringen av markanvändningen. Det är alltså inte fråga om en separat process eller ett skilt förfarande, utan det är viktigt att bedömningen kopplas till hela planprocessen. Konsekvensbedömningen ska alltid anpassas enligt de särdrag som varje plannivå och planläggningsuppgift har – det finns ingen modell som passar för alla situationer.

planläggning

Riku Lumiaro/ Miljöförvaltningens bildbank

Konsekvensbedömningen

  • producerar information om betydande konsekvenser av genomförandet av planen. Information om konsekvenserna produceras och utnyttjas under hela planprocessen.
  • är ett verktyg i planeringen och används för att lösa planeringsproblem, särskilt val som måste göras i olika skeden.
  • stöder deltagandet, beslutsfattandet som rör planen och genomförandet av planen.
  • genomförs utifrån varje enskild situation.

Konsekvenserna bedöms i flera olika sammanhang under planprocessen:

  • Planerarna bedömer konsekvenserna i olika faser som en del av sitt eget arbete.
  • Vid behov upprättas separata konsekvensutredningar.
  • Det görs en samlad bedömning av konsekvenserna av planutkastet och planförslaget. Under processens gång kan det komma att utarbetas flera planutkast som ska bedömas.

De grundläggande uppgifter som samlas in för planeringen stödjer också konsekvensbedömningen. Information om planens konsekvenser fördjupas och kompletteras i takt med att processen framskrider.

Till markanvändnings- och byggförordningens (895/1999) bestämmelser om planbeskrivning har det genom en förordningsändring (145/2017) fogats en hänvisning till direktiv 2001/42/EG om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (det s.k. SEA-direktivet). Nedan en promemoria om förordningsändringen där de bestämmelser i direktivet som är centrala i sammanhanget presenteras.

Markanvändnings- och bygglagen som grund

Konsekvensbedömningen vid planläggning grundar sig på markanvändnings- och bygglagen och tillhörande förordning:

Utredning av konsekvenserna när planer utarbetas, 9 § i markanvändnings- och bygglagen (6.3.2015/204):  En plan ska grunda sig på planering som omfattar bedömning av de betydande konsekvenserna av planen och på sådana undersökningar och utredningar som planeringen kräver. När planens konskevenser utreds ska planens uppgift och syfte beaktas.

När en plan utarbetas ska miljökonsekvenserna, inklusive de samhällsekonomiska, sociala och kulturella konsekvenserna, samt övriga konsekvenser av planen och av undersökta alternativ utredas i behövlig omfattning. Utredningarna ska omfatta hela det område där planen kan tänkas ha väsentliga konsekvenser.

När en plan utarbetas för genomförandet av ett projekt som avses i 3 § i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (252/2017) kan miljökonsekvenserna av projektet bedömas i samband med planläggningen i stället för i det förfarande som avses i 3 kap. Den projektansvarige ska då överlämna de uppgifter som avses i 16 «och» 19 § i den lagen till den myndighet som ansvarar för utarbetandet av planen. Kontaktmyndigheten ska försäkra sig om att miljökonsekvensbedömningen är tillräcklig «och» sammanställa en motiverad slutsats enligt lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning.

Om en «och» samma myndighet ansvarar för både projektet «och» utarbetandet av planen kan en miljökonsekvensbedömning av projektet dock inte göras i samband med utarbetandet av planen.

Närmare bestämmelser om utredning av konsekvenserna av en plan «och» den projektansvariges skyldighet att överlämna uppgifter till myndigheterna samt om myndigheternas uppgifter «och» samarbete utfärdas genom förordning av statsrådet.

Utredning av konsekvenserna när planer utarbetas, 1 § i markanvändnings- och byggförordningen: Vid utredning av sådana konsekvenser av planer som avses i 9 § markanvändnings- och bygglagen beaktas den aktuella planens uppgift och syfte, tidigare gjorda utredningar samt andra omständigheter som inverkar på behovet av utredningar. Utredningarna skall innehålla tillräckliga uppgifter för att det skall vara möjligt att bedöma vilka betydande direkta och indirekta konsekvenser som genomförandet av planen har för

1) människors levnadsförhållanden och livsmiljö,

2) jord- och berggrunden, vattnet, luften och klimatet,

3) växt- och djurarter, naturens mångfald och naturresurserna,

4) region- och samhällsstrukturen, samhälls- och energiekonomin och trafiken,

5) stadsbilden, landskapet, kulturarvet och den byggda miljön.

6) utvecklingen av en fungerande konkurrens inom näringslivet.

Om sådana väsentliga konsekvenser av en generalplan eller detaljplan som avses i 9 § markanvändnings- och bygglagen utsträcker sig till en annan kommuns område, skall kontakt med denna kommun hållas i tillräcklig utsträckning vid utredningen av konsekvenserna av planen. Om de väsentliga konsekvenserna av planen utsträcker sig till området för ett annat förbund på landskapsnivå, skall kontakt på motsvarande sätt upprätthållas med detta förbund.

Mer information

Miljöråd Matti Laitio, miljöministeriet, tfn 02952 5015, fornamn.efternamn@ym.fi

Publicerad 9.9.2013 kl. 15.50, uppdaterad 19.3.2018 kl. 23.41
Utgivare: