Ytvattnens ekologiska status - Södra Österbotten, Österbotten och Mellersta Österbotten

Vattnens status i de österbottniska vattendragen är sämre än i Finland i medeltal

Den tredje nationella statusklassificeringen av vatten är snart klar. I NTM-centralen i Södra Österbottens verksamhetsområde är ytvattenstatusen sämre än god i 70 % av älvarna, 63 % av sjöarna och 54 % av kustvattnen. I hela landet är motsvarande tal 32 % av älvarna, 13 % av sjöarna och 84 % av kustvattnen.

Tillståndet i de österbottniska vattendragen har i stort sett bibehållits på samma nivå som under den andra klassificeringsperioden som sträckte sig till år 2013, men i flera av kustvattnen har statusen dock försämrats. En del av ändringarna beror på förändringar i ekologisk status och en del på ändringar i klassificeringssättet. Tillståndet i älvarna har förbättrats något på grund av en period av gynnsammare förhållanden med tanke på sur belastning. Särskilt i Kyro älvs avrinningsområde har tillståndet i vattendragen förbättrats. Däremot har tillståndet i vattenförekomsterna längs Etseristråten försämrats. I t.ex. sjön Ähtärinjärvi har det årligen förekommit blågröna alger upprepade gånger och detta har försämrat vattenförekomstens ekologiska status. Att kustvattnens status har försämrats syns särskilt genom att planktonalgerna har ökat. Detta har tidvis orsakat algblomningar i Bottenhavet och Kvarken.

Statusklassificeringen baserar sig på ekologi, inte bara vattenkvalitet

Målet för vattenvården i såväl Österbotten, Södra Österbotten och Mellersta Österbotten, precis som i resten av landet och i hela EU, är att god eller hög status ska uppnås och upprätthållas i alla yt- och grundvatten före år 2027. God ekologisk status innebär att det t.ex. i fiskars, bottendjurs, vattenväxters och planktonalgers förekomst och artsammansättning finns högst små förändringar på grund av mänsklig inverkan. Målen för konstgjorda och kraftigt modifierade vattendrag (t.ex. konstgjorda sjöar) är att de ska vara i gott tillstånd i förhållande till deras bästa möjliga tillstånd. Statusklassificeringen för dessa förekomster är ännu på hälft. Också den kemiska klassificeringen, som baserar sig på s.k. skadliga ämnen, är ännu på hälft.

Övergödning, surhet och strukturella förändringar påverkar vattendragen

Vattendragens tillstånd i de österbottniska landskapen påverkas främst av övergödning, belastning från fasta substanser, jordmånens surhet och strukturella förändringar, såsom dammar och rensningar. Belastningen av näringsämnen och fast substans kommer till största delen från jordbruk, skogsbruk och glesbebyggelsen. Lokalt påverkas vattendragen också av belastning från torvproduktion och pälsdjursproduktion. De sura sulfatjordarna i Finland finns nästan uteslutande i de österbottniska landskapen. Dräneringen av sulfatjordar ger upphov till betydande försurning samt metallbelastning, som försämrar tillståndet särskilt i små vattendrag vid kusten. Älvarna och åarna i de österbottniska landskapen har under årens lopp kraftigt förändrats genom rensningar, uträtningar, uppdämning och reglering. Dessa åtgärder har hindrat fiskarnas naturliga vägar och minskat tillgången till och försämrat lämpliga miljöer.

Störst problem i älvar och åar

Ytvattenstatusen är sämre än god i över två tredjedelar av områdets älvar, till och med dålig status förekommer. Tillståndet i älvarna har försämrats och försämras av bl.a. kraftig näringsämnesbelastning, effekter av vattendragsbyggande samt i många fall försurning och höga metallhalter till följd av dränering av sura sulfatjordar. Förändringen i vattnets tillstånd syns till exempel som grumlighet, förändringar i vattenflödet, igenslamning och förändringar i fiskbestånden. I vissa åar och älvar i dålig status finns ingen permanent fiskstam som en följd av bl.a. försurning och strukturella förändringar. De större älvarna är i regel i måttligt eller otillfredsställande tillstånd. Det förekommer dock också vattendrag i god status. Dessa finns ofta uppströms ovanför områdena med sulfatjordar, näringsbelastningen är tämligen liten och fårorna är i naturligt tillstånd eller har förändrats endast lite. Bland annat Storå har hållit god status. Torra perioder med lite vatten förutspås öka i framtiden och de utgör ett nytt hot särskilt mot små åar med få sjöar.

Insjöarna lider av belastning

Insjöarna i området är i huvudsak i måttligt tillstånd, men det förekommer även insjöar med otillfredsställande status, liksom även insjöar med god eller hög status. Den främsta orsaken till försämrat tillstånd i sjöar är den diffusa belastningen från jord- och skogsbruk samt torvproduktion. Som en följd av yttre belastning lider en del insjöar även av intern belastning som ofta är svår att bedöma. I insjöarna syns statusförsämring i form av grumligt vatten, massförekomst av blågröna alger, förändrat fiskbestånd och igenväxning. Reglering kan i grunda sjöar stundvis försämra syresituationen vintertid. Insjöar i god status är ofta influerade av grundvatten eller ligger uppströms i källområden. Vattnet i en del av dessa är naturligt mörkt. I jämförelse med föregående bedömning av vattenstatus har t.ex. status i Ähtärinjärvi sjunkit från god till måttlig och Räyringinjärvi i Vetil har gått från måttlig till otillfredsställande.

I övrigt har insjöarnas ekologiska status blivit något bättre. Bland annat i Alajärvi har den ekologiska statusen gått från otillfredsställande till måttlig. Också i Ponnenjärvi i Töysä har den ekologiska statusen förbättrats från måttlig till god.

Läget i inre skärgården har försämrats

Så gott som alla kustvatten i inre skärgården i vårt område når på sin höjd måttlig status. Den känsliga och i vissa områden skyddade och instängda inre skärgården belastas av avloppsvatten och näringsbelastning som kommer via älvvattnet. Yttre skärgården är däremot till största delen i god status, även om förändringar mot det sämre hållet är synliga även där. Utöver näringsämnesbelastningen från älvar försämras skärgårdens status av den allmänna utvecklingen med eutrofiering i Östersjön. I kustvattnen syns statusförsämringen som försämrat siktdjup, en ökning av trådalger och massförekomster av blågröna alger.  

Programmet för effektiverat vattenskydd sätter fart på vattendragsrestaureringar

Miljöministeriets treåriga program för effektiverat vattenskydd startade i år (www.ym.fi/vattnenstur). I programmet har avsatts understöd för bl.a. vattendragsrestaureringar särskilt i eutrofierade vattendrag. Genom programmet säkerställs att åtgärder för restaurering av vattendrag får finansiering och ger en kontinuitet i arbetet för vattenvård. Inom ramen för programmet har man under sommarens lopp inlett flera projekt för vattendragsrestaurering i NTM-centralen i Södra Österbottens område. Med hjälp av långsiktiga restaureringsåtgärder kan man eventuellt förbättra vattendragens ekologiska status samt rekreationsmöjligheterna.

Genomförda vattenvårdsåtgärder behövs för att förbättra vattnens status

För att uppnå god status i vattendragen fordras omfattande åtgärder som genomförs i samarbete. <}0{>I mellanutvärderingen av genomförandet för vattenvårdsåtgärder år 2016-2018 har man på riksomfattande plan samlat ihop antalet genomförda åtgärder i en gemensam webbtjänst, som finns på www.ymparisto.fi/vaikutavesiinseuranta.  På NTM-centralen i Södra Österbottens område har man lyckats väl t.ex. i jordbrukets vattenskydd, bl.a. när det gäller att bekämpa erosion på åkrarna vintertid, hålla styr på användningen av näringsämnen samt använda gödsel och organiskt material på miljövänliga sätt. Dessa åtgärder minskar mängden näringsämnen som kommer ut i vattendragen.

Utöver detta har flera utredningar och restaureringsprojekt förverkligats inom restaureringen av vattendrag, men det finns fortsättningsvis mycket kvar att göra. Tack vare finansieringen från effektiveringsprogrammet för vattenskydd finns det nu ännu bättre ekonomiska möjligheter för genomförandet.

Publicerad 22.8.2019 kl. 14.55, uppdaterad 23.9.2019 kl. 15.53